Många, som kontaktar Länkarna första gången, gör det genom att
ringa ett telefonsamtal till närmaste länksällskap.
Du hittar den kontakten i telefonkatalogen eller på vår startsida
under "Länksällskap".
Alla är välkomna.
Du kan också göra ett besök på länklokalen där du garanterat blir väl mottagen.
Du kanske har någon anhörig eller bekant som behöver hjälp och du vet inte vart du skall vända dig. Hos Länkarna finns kunskaper och erfarenheter och du kan få svar på dina frågor om missbruksproblem.
Du kanske vet med dig att du har alkohol- & drogproblem som du av
egen kraft inte kan lösa, då hälsar vi dig, kvinna som man,
välkommen till Sällskapet Länkarna.
Där är vi alla missbrukare, som gemensamt stödjer och hjälper
varandra för att leva nyktert. Du behöver därför ej skämmas för ditt
misslyckande.
Sällskapet är helt oberoende av politiska organisationer, religiösa samfund och nykterhetsorganisationer samt myndigheter. Den som så önskar får vara anonym och anonymiteten respekteras av alla medlemmar.
Sällskapets arbete grundar sig på alkohol och drogberoende människors erfarenheter och medicinska rön samt andliga värden. Sällskapets ideella och moraliska program, De 7 Punkterna, skall i sin helhet vara Sällskapets rättesnöre.
Medlemskap kan vinnas av var och en som är alkohol- eller drogberoende och som vill försöka att med hjälp och stöd av länkgemenskapen och gruppterapin helt avhålla sig från rusgivande medel.
Detta måste du avgöra själv. Besvara nedanstående frågor - om du svarar ja på två eller flera, så är det sannolikt att du har problem. Ta då kontakt med oss.
Alkoholism är en sjukdom som drabbar många människor, även de omkring alkoholisten.
Vi kan erbjuder kunskap och gemenskap i en sociala verksamhet som en del av vårt program.
Att missbrukaren ofta har det dåligt - det vet man.
Men hur hans/hennes anhöriga har det, frågar man sällan efter. De
lämnas allt som oftast utan information och utan stöd i sin
situation. Samtidigt känner de kraven på att ställa upp och
engagera sig som en absolut skyldighet, trots att de kanske själva
sviktar.
Att vara anhörig, det är att ha en mängd dagliga konkreta problem. Det är att få sin vardag uppbunden av en missbrukares ryckiga liv - att inte våga eller kunna åka på semester, bjuda hem goda vänner eller gå på fester. Det är att ständigt vara beredd på att ställa upp och rycka ut - på arbetstid och på natten. Det är ofta ekonomiska problem, trista kuvert och telefonsamtal med myndigheter och arbetsgivare.
De anhörigas liv kan vara plågsamt även av andra orsaker och det är lätt att förstå varför. Det är plågsamt att se den man älskar stappla omkring förgrovad och förändrad "som det vore någon annan”. Det är plågsamt att bli lurad av någon man tycker om, att höra honom eller henne svära på att man inte druckit, att ingen sprit finns hemma, absolut ingenting, för att därefter hitta en flaska i stövelskaftet. Det är smärtsamt att skämmas och känna sig osäker, att inte veta när han eller hon kommer hem och i vilket skick.
Barnen far också illa i alkoholistfamiljer. De får en högre ångestnivå och mer dåligt samvete än andra barn. De känner sig - och är - försummade eftersom missbrukaren står i familjens centrum, inte barnen. Alkoholistbarn blir ofta “duktiga”, de är tvungna att bli det för att överleva och får inte vara barn som andra barn.
Som anhörig till en länk är du välkommen att besöka våra länklokaler och att vara med i våra aktiviteter.
Det började i Amerika där en rörelse, grundad på idén om hjälp till självhjälp bland alkoholberoende människor tog form år 1935. William “Bill” Wilson var kringresande försäljare och hade svåra alkoholproblem. Vid en kris kom han i kontakt med en läkare, Robert “Bob” Smith som också hade spritproblem. Det märkliga som hände var inte att Bill blev återställd och kunde börja arbeta igen, utan att Bob under sitt arbete med Bill själv fungerat utan alkohol och nästan glömt bort sina egna problem. Ur detta föddes den amerikanska AA-rörelsen. Bill och Bob blev dess grundare.
Idén överfördes till Sverige där initiativtagaren hette Axel Sällkvist och var inspektör på nykterhetsnämnden i Stockholm. Han fick i sitt arbete ständigt uppleva hur socialvårdens resurser misslyckades med de alkoholsjuka. Efter att ha läst en artikel i tidskriften Det Bästa med rubriken “Alkoholister botar varandra” som just handlade om AA-rörelsen, insåg han att detta kunde vara något att pröva också i Sverige. Han samlade sju alkoholberoende vänner till ett möte i sitt hem och där drog man upp riktlinjerna för vad som skulle bli Länkrörelsen. Man enades om att AA-rörelsens idéprogram skulle utgöra grundstommen, men att det förenings- och organisationsmässiga helt skulle anpassas efter svenska förhållanden.
Den 30 januari 1945 bildades Sällskapet Länkarna.
De tolv stegen som AA-rörelsens idéprogram heter, omarbetades av
Boråslänkarna Wilhelm Frank och Ernst Liljekvist till länkarnas sju
punkter. Den sista punkten avslutas med orden:
“Som du själv blivit hjälpt, skall du hjälpa andra”.
Rörelsen växte och av det första Sällskapet Länkarna har det blivit mer än 200 föreningar, som finns utspridda på varje större ort i Sverige. Även om arbetssättet kan variera mellan Sällskapen, har vi den gemensamma målsättningen att hjälpa andra människor med alkoholproblem till ett nyktert liv om de själva vill det, på samma sätt som vi en gång blev hjälpta när vi kom till Länkarna.